Louise Åström

Idag är en sån där bra dag. Sov hur länge jag ville, vaknade upp bredvid min älskling, lagade amerikanska pannkakor till brunch och gick nyss ut på en promenad i solskenet. Snart ska jag jobba på skolgrejor och sen ska jag ut och övningsköra.



Söt kille i köket.

Tidig morgon imorse. Var uppe klockan 7 för att åka in till stan på föreläsning. Nu ska jag skriva ett referat på föreläsningen. Sen ska jag ta HELG. Lär väl ta ca en timmes ansträngning detta och sen tänker jag vara ledig och göra vad jag vill lördag-söndag. Ska bli så skönt! MEn först: referatet.

Har lite aggressioner och har inte tid att gå och träna idag så tar ut dem framför datorskärmen. Okej, jag måste dela med mig av saker jag stör mig på på Facebook:

Folk som anslutit sina spotifylistor till Facebook och bara lyssnar på extremt töntig musik. Samma töntiga hits varje dag och jag tvingas se detta i newsfeedet och störa mig på det. Nu pratar jag inte om folk som inte har samma musiksmak som mig. Utan om de personer som alltid ska sitta och lyssna på riktig mes-fjant- irritationsmusik!

Folk som skriver dagböcker om hur dagen varit. Okej du matade katten, tog en promenad och skickade sedan två brev. Det är okej att skriva så om du heter Maj- Britt och är en 75 årig pensionär. Men om du är mellan 18- 65... UT OCH UPPLEV VÄRLDEN! Testa spela laserdome, spotta på marken, ta en öl, busring någon. Gör något innan det är för sent! Din kropp orkar inte med ett laserdomespel när du är 75 bast! Eller du kommer iallafall garanterat att förlora!

Folk som ser ut att ha överdoserat botox på varenda bild de lägger upp. Okej, alla posar på bilder. Vi vet. Men när det har gått för långt när varje bild du lägger upp på dig själv; om du så äter, badar, surfar eller tar en promenad; innehåller dina läppar superputande som om du just fått en allergisk reaktion.

Folk som är "snygga" på Facebook och ser ut som kattsand i verkligheten. Missförstå mig rätt. En människa behöver absolut inte vara snygg för att bli gillad. Men kan tycka det är lite patetiskt om man ser någon i verkligheten som inte ens liknar personen på sin Facebookprofil..

Folk som taggar in sig på ALLA ställen de är på. Idag har jag varit på jobbet precis som alla andra veckans 5 arbetsdagar. NÄHÄ? Jobbar du? Är det sant? Hade jag aldrig gissat på. Joförjagtvingasjuläsadetvarjegånjagloggarin..!!

Folk med töntiga smeknamn de själva lagt in i sitt namn. Idag såg jag en kille som hette Blabla Svärmorsdrömmen Blabla. Om han behöver heta svärmorsdröm i sitt namn är han säkert århundratets douche. Visst, han kan ha världens hundögon, men bakom de små blänkande gluggarna döljer sig ett riktigt as. Var så säker!

Folk som skriver att de ska radera/rensa vänner på Facebook. "Oh nooo, snälla låt mig få vara din vän, jag vill absolut inte bli raderad...". Coolt, verkligen. Hoppas du på att få en vädjande brev från någon av dina 4567 vänner du själv addat på fyllan som hjärtligt men bestämt ber dig att låta de få förbli din vän bara för att just du är så himla c00l..?

Det var det gott folk. Addera en nypa salt till mitt skrivande. Man behöver inte alltid vara så seriös. Okej? Släpp loss lite.

På senaste tiden har det varit mycket debatt kring hur folk framställer sig själva på sina bloggar, och då framförallt kända bloggar och deras skribenter. Porträtterar man en drömvärld eller lever man faktiskt ett så underbart liv som det ser ut i bloggen? Vissa bloggare och bloggerskor menar att i en blogg ska man bara visa upp det bästa. Är man entreprenör ska man visa upp sina mest framgånsrika sidor. Andra tycker däremot att man ska visa att man är människa. Vi mår inte alltid bra. Ibland är vi glada, ibland är vi ledsna. Det är självklart.

Jag måste säga att jag verkligen blir provocerad av "hej jag är så himla bra"- bloggar. Visst, i min blogg finns inte långa texter om det senaste bråket jag hade med någon av mina småsystrar. Om jag skulle vara ledsen för något skulle jag inte skriva ut det så att hela världen kunde läsa det heller. Samtidigt vill jag inte bara sitta och leka att jag är en perfekt människa. För det är jag övertygad om att ingen är. Varför blir jag då så provocerad av alla "wohoo idag har jag klarat av allt på min att göra lista- bloggar"? Är jag avundsjuk? Vill jag också vara så perfekt? Jag vet inte men jag tror inte det. Som jag skrivit förut så tror jag att det är våra brister som gör oss till människor. Jag vet att jag jobbar bäst under press, därför kan jag inte göra saker lika bra om jag gör dem 3 veckor innan deadline. Jag kan inte låta bli att undra om det inte är jobbigt att gå runt och alltid vara perfekt? Hur känns det att alltid ha nytvättat hår där inte en slinga ligger fel? Hur känns det att alltid vara rätt klädd? Hur känns det att alltid vara klar med allt i jättegod tid? Hur känns det att alltid gå upp tidigt på morgonen och käka en näringsrik och nyttig frukost?


Nobody is perfect! Deal with it.